Sluta snusa: Hur Champix kan hjälpa dig med snusavvänjning

Det har gjorts väldigt många studier kring rökavvänjning och det finns även en hel uppsjö med produkter för ändamålet, men av någon anledning har inte ett lika stort fokus lagts på snusavvänjning av vare sig forskare eller läkemedelsbolag. Att sluta snusa sägs vara lättare än att sluta röka, men därmed är det inte sagt att det är enkelt. Med bakgrund av detta har en studie gjorts på snusavvänjning och den visar att Champix med vareniklin kan hjälpa snusare som vill sluta på traven.

Champix har dubbel verkan

Champix är ett läkemedel med två olika effekter som hjälper snusare att sluta snusa. Preparatet lindrar de abstinensbesvär som ofta uppstår när en person som har brukat nikotin under en längre tid plötsligt bestämmer sig för att sluta med det. Samtidigt som abstinensbesvären lindras, minskar också begäret efter nikotin. Läkemedlet minskar dessutom nikotinets effekt, vilket gör att den känsla av belöning som kroppen vanligtvis upplever av att tillföras nikotin minskar.

Så här kan Champix få dig att sluta snusa

Vareniklin, som är den aktiva substansen i Champix, och nikotin binder an till samma receptor i den mänskliga hjärnan. Det resulterar i att de signaler som skickas till hjärnan är de samma som vid användning av nikotin, men inte lika starka. Därför blir nikotinsuget inte lika starkt och dessutom blir abstinensbesvären lindrigare. Även om nikotinbegäret skulle kvarstå kommer det inte att försvinna vid användning av nikotin, eftersom nikotinets effekt inte är lika stark. Anledningen till detta är att vareniklin blockerar nikotinet från att nå fram till den ovan nämnda receptorn i vår hjärna.

I en svensk-norsk studie som publicerades för några år sedan, visade det sig nämligen att de patienter som försökte sluta snusa genom att använda vareniklin, vilket är den aktiva ingrediensen i Champix, lyckades bättre än andra. Det huvudsakliga syftet med denna studie var att se huruvida vareniklin var mer effektivt än placebo när det gällde att få patienterna snusfria mellan vecka 9 och 12. Sekundära syften med studien var att mäta andelen nikotinfria deltagare mellan vecka 9 och 26, samt hur preparatet tolererades av deltagarna.

I studien deltog 431 snusare fördelat på 16 olika centra i Sverige och Norge. Alla deltagare i studien snusade åtta gånger om dagen eller mer. Deltagarna fick under åtta besök á ungefär 5-15 minuter rådgivning av vårdpersonalen på respektive klinik. Samtidigt togs salivprov och patienterna fick sin medicin, som antingen var vareniklin eller placebo. Patienterna fick också instruktioner om att helt sluta snusa någon gång mellan dag 8 och 28 från det datum att behandlingen startat.

Resultat och slutsats av studien

Som tidigare nämnts, var de personer som deltog i studien relativt "tunga" snusare. Ett krav för deltagande var att personen snusar åtminstone åtta gånger per dag. Den genomsnittliga konsumtionen av snus hos deltagarna låg dock på 15 portioner per dag. 48 procent av deltagarna hade tidigare varit rökare och de flesta hade vid åtminstone ett tillfälle tidigare försökt sluta snusa. Den genomsnittliga tid som dessa personer hade lyckats vara snusfria var fyra dagar.

Av de 431 deltagarna gavs 213 vareniklin och 218 gavs placebo. Deltagarna använde preparatet under 12 veckor och en uppföljning gjordes efter 26 veckor. Vid den första mätningen, mellan vecka 9 och 12, var andelen snusfria 58,7 procent i vareniklingruppen och 39 procent i placebogruppen.

Skillnad mellan vareniklin och placebo

När uppföljningen gjordes efter 26 veckor blev utfallet att 44,6 procent av de som behandlats med vareniklin var nikotinfria, medan motsvarande siffra för deltagarna i placebogruppen var 33,5. Man kunde alltså se en signifikant skillnad i andelen nikotinfria mellan de bägge grupperna. Den period som man vid uppföljningen mätte andelen nikotinfria för var mellan vecka 9 och 26.

Skillnader mellan rökare och icke-rökare samt tobaksanvändningens varaktighet

Ett intressant resultat som studien visade, var att de personer som tidigare hade rökt i högre grad än de personer som inte tidigare hade rökt blev snusfria. 44 procent av de före detta rökarna lyckades sluta snusa, medan motsvarande siffra för icke-rökarna var 34 procent. En annan skillnad som forskarna kunde se, var att de snusare som under en längre tid hade snusat hade bättre utsikter för att lyckas sluta snusa än snusare som inte hade snusat under lika lång tid.

Forskarna kunde konstatera att vareniklin tolererades väl men att vissa patienter upplevde att de blev illamående eller fick sömnstörningar. Annars kunde man inte se någon större skillnad vad gäller antal biverkningar för vareniklin jämfört med de biverkningar som rapporterats av patienter i placebogruppen. Av de 213 patienter som gavs vareniklin, upplevde 168 st (78,9 procent) någon biverkning, medan motsvarande antal ur placebogruppen var 126 av de 218 patienterna (57,8 procent). Skillnaden mellan grupperna ansågs ändå vara statistiskt signifikant.

De vanligaste rapporterade biverkningarna

De biverkningar som under studien rapporterades stämmer väl överens med de biverkningar som har rapporterats i studier på rökavvänjning. Den i särklass vanligaste biverkningen av vareniklin som rapporterades var illamående. 34,7 procent av patienterna som behandlades med vareniklin och 6,4 procent av patienterna i placebogruppen rapporterade att de mådde illa. När det gäller mag- och tarmbesvär, upplevde deltagarna väderspänning, magsmärta och diarré. Det bör dock nämnas att andelen som fick diarré var nästan identisk i vareniklingruppen och placebogruppen (4,7 respektive 5,0 procent av deltagarna).

Även andelen deltagare som upplevde irritabilitet var ungefär lika stor i de bägge grupperna (5,2 respektive 4,1 procent). Av de 15 olika biverkningar som rapporterades var det bara två biverkningar där man kunde se en statistiskt signifikant skillnad mellan placebogruppen och vareniklingruppen. Förutom illamående var väderspänning en av dessa. 8,5 procent av patienterna i vareniklingruppen upplevde denna biverkning, liksom 3,2 procent av deltagarna i placebogruppen.

Att andelen nikotinfria i placebogruppen trots allt var så pass hög som 33,5 procent, förklarar forskarna med att det anses vara enklare att sluta snusa än vad det är att sluta röka. Innan denna studie utfördes visste man med säkerhet att vareniklin är ett effektivt läkemedel vid rökavvänjning. Den slutsats som forskarna drog efter att studien avslutats var att så även verkar vara fallet när det gäller snusavvänjning.

Av de patienter som hade behandlats med vareniklin var det alltså en avsevärt högre andel som lyckades sluta snusa, både under de avslutande veckorna av behandlingen (vecka 9 till 12) och vid den uppföljning som gjordes efter 26 veckor. Illamående, som var den vanligaste biverkningen som rapporterades, är en känd biverkning från tidigare rökavvänjningsstudier där patienterna har behandlats med vareniklin. Biverkningen var generellt sett lindrig och övergående och i övrigt kunde man inte påvisa några större skillnad mellan grupperna vad gäller biverkningar.

Såväl väntade som oväntade resultat

Den andel som blev helt nikotinfria var betydligt högre i den här studien än i tidigare utförda studier på rökavvänjning. Ett utmärkt exempel på detta var de 34 procent i placebogruppen som efter 26 veckor hade lyckats sluta snusa. Det är sällan som andelen rökfria i rökavvänjningsstudier är så pass hög. Att tidigare rökare i högre grad än icke-rökare blev nikotinfria förvånade också. Däremot var det inte förvånande att en större daglig konsumtion av snus hade en negativ inverkan på utsikterna att bli snusfri. Forskarna hade dock inte väntat sig att de personer som under en lång tid hade snusat skulle lyckas sluta i högre grad än de personer som inte hade snusat lika länge.

Enklare att sluta snusa än att sluta röka

Efter att ha tolkat studiens resultat, tror forskarna att det inte är riktigt lika svårt att sluta snusa som att sluta röka. Anledningen till detta tros bland annat vara att rökning till skillnad från snusning är en social företeelse, där rökningen ibland kan användas som en ursäkt att ta en paus på ett sätt som inte snusandet kan. På förhand hade forskarna trott det motsatta - att det skulle bli svårt för snusarna att sluta till följd av bristande motivation eller ett starkare beroende.